Försäkringsförmedling

Här får du lära dig allt du behöver kunna för att bli försäkringsförmedlare.

Introduktion

Försäkringsrätt är ett område som berör så gott som alla människor och företag och spelar därför en viktig roll i samhället. Försäkringar har funnits och utvecklats under flera århundraden till vad det är idag. Försäkringsförmedling är ett något nyare område med en lag från år 2005. På grund av att området är relativt nytt finns få avgöranden från domstol som ger vägledning och visar hur vissa bestämmelser ska tolkas. Istället får man förlita sig till föreskrifter och allmänna råd som Finansinspektionen och Svenska försäkringsförmedlares förening (Sfm) ger ut.

Den här utbildningen utgör en del av Svedeas arbete för att uppfylla Finansinspektionens krav på kunskap och kompetens hos försäkringsförmedlare. I utbildningen kommer vi att fokusera på några av de viktigaste områdena som en försäkringsförmedlare måste känna till och ha kunskap om. Vi börjar med en kort  presentation av den aktuella regleringen och en genomgång av vad en försäkring egentligen är. Efter det kommer vi att fördjupa oss i två av de viktigaste lagarna, försäkringsavtalslagen och försäkringsförmedlarlagen, och titta närmare på förmedlarens skyldigheter, roll och ansvar. Flera avsnitt i utbildningen följs av kontrollfrågor som man måste svara rätt på för att kunna gå vidare till nästa avsnitt. Efter att utbildningen är genomförd följer ett kunskapstest, även testet utförs för att uppfylla Finansinspektionens krav och för att kunna se till och säkerställa att försäkringsförmedlare har kunskap och kännedom om relevanta områden. 

Tillämplig reglering

På grund av försäkringar och försäkringsförmedlings viktiga roll i samhället finns ett stort antal tillämpliga bestämmelser som berör och reglerar området. Flera bestämmelser kan vara tillämpliga samtidigt. Här kommer en kort presentation av några av de mest relevanta lagarna, förordningarna etc. 

Allmänt

  • Avtalslagen (1915:218)- grundläggande lag med regler för ingående av avtal, fullmakt och avtals ogiltighet.
  • Avtalsvillkor i konsumentförhållanden (1994:1512)- konsumentskyddslag som gäller avtalsvillkor som näringsidkare använder när de erbjuder varor, tjänster m.m. till konsumenter.
  • Skadeståndslagen (1972:207)- innehåller grundläggande bestämmelser om skadestånd.
  • Distansavtalslagen (2005:59)- konsumentskyddslag som reglerar internethandel, postorder- och telefonförsäljning.

Specifikt om försäkring

  • Försäkringsavtalslagen (2005:104)- lagen innehåller bl.a. bestämmelser om försäkringsavtalets villkor samt informationskrav för försäkringsgivaren.

Specifikt om förmedlarens roll och ansvar

  • Försäkringsförmedlingslagen (2005:405)- reglerar förutsättningar och krav på förmedlingsverksamheten och förmedlingsarbetet.
  • Förordning om försäkringsförmedling (2005:411)- kompletterar försäkringsförmedlingslagen med förtydliganden om bl.a. förutsättningar för tillstånd för förmedlingsverksamhet.
  • Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om försäkringsförmedling (FFFS 2005:11)- riktlinjer som kompletterar försäkringsförmedlingslagen och förordningen om försäkringsförmedling.

Avstämning - Vilken lag är det som innehåller grundläggande bestämmelser som försäkringsmedling?

  • Skadeståndslagen
  • Försäkringsförmedlingslagen
  • Avtalslagen

Allmänt om försäkring

En försäkring kan sägas vara en form av skydd för ett visst ändamål. Försäkringen överför risken för en ekonomisk förlust från en person eller ett företag till ett försäkringsföretag genom att försäkringstagaren betalar en premie till försäkringsföretaget. På det sättet ger försäkringen ett ekonomiskt skydd och trygghet för försäkringstagaren eftersom konsekvensen av en oförutsedd händelse blir mindre allvarlig.

Nedan beskrivs vad en försäkring är, vad som kan försäkras och vem som kan teckna en försäkring.

Vad är en försäkring?
En försäkring utgör egentligen ett försäkringsavtal mellan försäkringsgivaren och försäkringstagaren. Det finns ingen legaldefinition av begreppet försäkringsavtal, men vanligtvis avses ett avtal varigenom den ena parten (försäkringsgivaren) åtar sig att – vid försäkringsfall (skada) – till den andra parten (försäkringstagaren) eller till tredje man (försäkrad eller förmånstagare) utbetala försäkringsersättning.  

Vad kan försäkras?
För att man ska kunna försäkra sig mot en risk måste vissa förutsättningar vara uppfyllda.

  • Risken som man försäkrar sig mot måste gå att definiera och mäta för att försäkringsföretaget ska kunna bestämma premien. Sannolikheten för att något kommer att inträffa och den möjliga skadans kostnad måste då kunna beräknas.
  • Risken måste vara slumpmässig och oberoende, man kan inte försäkra sig mot något man definitivt vet kommer att hända.
  • Det måste också finnas en koppling mellan den försäkrade och risken, dvs. ett försäkringsbart intresse för den försäkrade. T.ex. kan man försäkra sin egen bil, men inte sin grannes. Grannens bil är ju inte något som man äger och ansvarar för.
  • Det försäkringsbara intresset måste även vara legalt, vilket innebär att man inte kan försäkra något som är olagligt eller strider mot goda seder.

Det följer också av skadeståndslagen att ägaren bär risken för om hans egendom skadas genom en olyckshändelse, men om någon annan vållar ägaren skada så ska den ersätta skadan. 

Exempel
Efter att ha tagit en biltur med sin gamla mamma har en man beslutat sig för att mammans bil behöver en extra försäkring- hon kör ju så dåligt. Mannen ringer upp en försäkringsgivare ber om att få teckna en bilförsäkring. Kan mannen teckna försäkringen? Nej, mannen kan inte teckna en försäkring för sin mammas bil därför att det inte utgör ett försäkringsbart intresse för kunden. Det är ju inte kundens bil utan mammans.

Exempel
Din kompis har köpt ett splitter nytt lyxåk, en Ferrari. Hon har alltid varit lite farttokig och en dålig fickparkerare. ”Det dröjer nog inte länge förrän den bilen ligger på skroten” tänker du och bestämmer dig för att teckna en försäkring för bilen. Då skulle ju hela försäkringsersättningen på bilen bli din när olyckan väl är framme! Kan du teckna en försäkring? Nej, du kan inte teckna en försäkring för din kompis bil därför att det inte utgör ett försäkringsbart intresse för dig. Det är ju inte din bil utan din kompis.

Vem kan teckna en försäkring?
Den som vill teckna en försäkring måste ha rättshandlingsförmåga. Med rättshandlingsförmåga menas en fysisk eller en juridisk persons, t.ex. aktiebolag, bostadsrättsförening och ekonomisk förening, rätt att själv eller genom ombud agera med rättsligt bindande verkan, dvs. förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Fysiska personer som är under 18 år saknar rättshandlingsförmåga. Det gör också personer som står under förvaltare eller är i konkurs.

För juridiska personer gäller bolagsrättsliga regler för att avgöra om den juridiska personen har rättshandlingsförmåga. Aktiebolag och ekonomiska föreningar är exempel på juridiska personer som har rättshandlingsförmåga, medan enkla bolag, handelsbolag och enskild firma inte är juridiska personer och saknar rättshandlingsförmåga. Dessa typer av bolag tecknar då försäkring som en fysisk person.

Teckningsplikt    
Försäkringsgivare har också en teckningsplikt, en s.k. kontraheringsplikt, vilket innebär att försäkringsföretaget inte får vägra en konsument att teckna en sådan försäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmänheten. I undantagsfall kan försäkringsgivaren dock neka en konsument att teckna en försäkring, t.ex. om det finns särskilda skäl för vägran med hänsyn till risken för framtida försäkringsfall, den befarade skadans omfattning, den avsedda försäkringens art eller någon annan omständighet. En annan omständighet kan vara att konsumenten tidigare gjort sig skyldig till bedrägeribrott eller allmänfarlig vårdslöshet. Gentemot företag gäller inte teckningsplikten. FAL 3 kap. 1 §

Avtals ogiltighet
Eftersom en försäkring utgör ett avtal mellan en försäkringstagare och en försäkringsgivare så gäller även avtalslagen och allmänna avtalsrättsligaprinciper vid försäkringsavtalets ingående. Båda parterna ska vara ömsesidigt överens om att ingå avtal och vad avtalet ska innehålla. Försäkringsavtal som ingås under hot, tvång eller svek blir därför ogiltiga och gäller inte mellan försäkringsgivaren och försäkringstagaren.

Exempel
Det har varit en lång och stressig dag på jobbigt och försäkringsförmedlaren Bertil måste bara förmedla en till försäkring för att uppnå dagens mål. Under ett samtal med en kund bli Bertil mer och mer frustrerad och säger till kunden att den ska ”tänka efter riktigt noga om den inte ska teckna försäkringen för annars kan dåliga grejer hända” och ”jag vet vart du bor, kom ihåg det”. Kunden blir livrädd och går med på att teckna försäkringen. Är försäkringsavtalet giltigt? Nej, Bertil har genom hot tvingat kunden att teckna försäkringen vilket gör avtalet ogiltigt.

Avstämning - Vem har rättshandlingsförmåga

  • en 15-åring
  • ett aktiebolag
  • ett handelsbolag

En gammal kund (konsument) hör av sig och vill teckna ett nytt försäkringspaket som just nu erbjuds. Du, som tycker att kunden är en av de jobbigaste personerna du varit i kontakt med, säger att erbjudandet gått ut. Får du som försäkringsgivare göra så?

  • Ja, du som anställd har ingen teckningsplikt. Det är försäkringsföretaget som har det.
  • Nej, du måste iaktta teckningsplikten och kan bara neka en konsument att teckna en försäkring om det finns särskilda skäl.
  • Ja, du kan neka konsumenten att teckna försäkringen eftersom särskilda skäl kan vara kundens egenskaper.

Försäkringsavtalslagen (FAL)

FAL, som försäkringsavtalslagen ofta kallas, är den stora ramlagen för försäkringsavtal och gäller för sak-, liv- och personförsäkringar samt företagsförsäkringar. Med andra ord innehåller den det mesta gällande försäkringsavtal med undantag för återförsäkring, dvs. försäkring för försäkringsföretag. I lagen finns bestämmelser om försäkringsgivarens skyldigheter gentemot försäkringstagaren, bl.a. har försäkringsgivaren en omfattande informationsskyldighet. Det uppställs även vissa krav på försäkringstagaren. I FAL finns också bestämmelser rörande försäkringspremien, försäkringsersättningen, försäkringsgivarens ansvar m.m.

FAL gäller både vid försäkringsavtal med konsumenter och företag. Lagstiftningen är tvingande till försäkringstagarens förmån, vilket innebär att ett villkor inte får vara sämre för konsumenten än det som står i lagen. Ett villkor får dock alltid vara bättre för konsumenten än det som står i lagen. De tvingade bestämmelserna gäller främst vid konsumentavtal, men det finns även tvingade reglering vid försäkringsavtal med företag. Syftet med FAL och de tvingade bestämmelserna är att skydda försäkringstagaren från oskäliga avtalsvillkor. FAL 1 kap 6 §

Vi kommer nu att närmare behandla de krav FAL uppställer på försäkringsgivaren och försäkringstagaren samt några grundläggande villkor i försäkringsavtalet gällande försäkringstiden och ansvarstiden.
 

Försäkringsavtalet
Försäkringsavtalet är avtalet mellan försäkringstagaren och försäkringsgivaren. I försäkringsavtalet finns alla villkor som gäller för försäkringen; vad försäkringen omfattar, hur mycket den kostar, hur lång försäkringstiden är etc. Vid vissa villkor sätter FAL den yttersta gränsen för vad som får avtalas genom de tvingande bestämmelserna, medan andra är upp till försäkringsgivaren och försäkringstagaren att komma överens om.

Försäkringsavtalet gäller mellan försäkringsbolaget och försäkringstagaren. Försäkringsbolaget, försäkringsförmedlaren eller anknuten förmedlare får inte röja att avtalet finns eller vad det innehåller.

Exempel
En kund ringer upp och är intresserad av att teckna en mc- försäkring. ”Min kompis har en bra försäkring hos er, kan du inte kolla hur mycket han betalar för den?” undrar kunden. Kan du det? Nej, du kan inte lämna ut uppgifter om att någon har en försäkring eller vad försäkringsavtalet innehåller.
 

Försäkringstiden
Ett villkor som fått en yttersta gräns i FAL är försäkringstiden. Huvudregeln är att försäkringstiden, dvs. den tid som försäkringen gäller, inte får överstiga ett år. Syftet med bestämmelsen är att skydda konsumenten mot att vara bunden alltför länge av försäkringsavtalet. Har man avtalat att försäkringen ska gälla en bestämd tid kan försäkringstagaren säga upp försäkringen när som helst från försäkringens utgång utan att iaktta någon uppsägningstid. Försäkringen upphör då att gälla från förfallodatum.

Försäkringstagaren kan ha rätt att säga upp försäkringen före försäkringstidens utgång om t.ex. försäkringsgivaren väsentligt åsidosätter sina skyldigheter, försäkringsbehovet upphör eller ändrar försäkringsvillkoren under löpande period.

Försäkringsgivaren kan också säga upp försäkringsavtalet i förtid, men bara om försäkringstagaren grovt har åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget eller om det annars finns synnerliga skäl. En giltig grund för uppsägning kan t.ex. vara att försäkringstagaren medvetet orsakat ett försäkringsfall, lämnat oriktiga upplysningar eller vid försäkringsbedrägeri. FAL 3 kap. 2, 3, 6, 7 §§, 8 kap. 6 §

Ansvarstiden
Med ansvarstid menas den tid då försäkringsbolaget svarar för försäkringsfall (skada). Om inget annat avtalats inträder försäkringsgivarens ansvar enligt försäkringsavtalet dagen efter den dag då försäkringstagaren ansökte om försäkringen eller antog ett anbud från bolaget. Ibland kan det istället finnas en s.k. kontantklausul i avtalet, ett villkor som innebär att försäkringsgivarens ansvar inträder först när premien är betald. Om ett sådant villkor finns med i försäkringsavtalet måste försäkringstagaren särskilt upplysas om det.

För företag gäller att ansvarstiden inträder den dag som avtal ingåtts, om inte annat har avtalats. Kontantklausuler förekommer även vid försäkringsavtal med företag. FAL 3 kap. 2, 3, 6 §§, 8 kap. 4, 5 §§

 

Kan försäkringsgivare sätta försäkringstiden till fem år vid ett avtal som gäller vid en konsumentförsäkring?

  • Ja, det spar tid både åt kunden och förmedlaren.
  • Nej, i FAL Finns en tvingande bestämmelse till konsumentens förmån som säger att försäkringstiden får vara högst ett år.
  • Ja om inte kunden har något emot att försäkringsavtalet varar i fem år går det bra.

Avstämning - En kund tecknade XXL-paketet för segelbåt den 1 oktober 2015 och försäkringstiden är ett år. Tre månader senare vill kunden säga upp försäkringen. Kan kunden säga upp försäkringen med omedelbar verkan?

  • Ja, kunden kan säga upp försäkringen när som helst men skyddet upphör först vid förfallodagen.
  • Nej, kunden kan aldrig säga upp försäkringen innan försäkringstiden upphör.

Försäkringsgivarens plikter

FAL har ett konsumentsskyddssyfte vilket gör att det uppställs flera krav på försäkringsgivaren. För att försäkringstagaren ska förstå försäkringsavtalets innebörd är försäkringsgivaren skyldig att lämna information om villkoren i avtalet till kunden. Det är en omfattande informationsskyldighet och information ska lämnas både före och efter att ett försäkringsavtal ingås. Informationen ska vara skriftlig och klart och tydligt skrivet på svenska eller annat språk om kunden begär det. Informationen kan också skickas med e-post. Det är i dagsläget oklart om det räcker med att bara hänvisa till en hemsida på Internet, dock är det mycket vanligt i branschen.

Informationsskyldigheten gäller både gentemot konsumenter och företag. När det gäller företagsförsäkring krävs dock inte att information lämnas om det kan antas att företaget saknar behov av upplysningen. Det beror på att företag allmänt sett har ett mindre informationsbehov pga. att de kan ha tillgång till egen expertis, konsultera fackmän i en branschorganisation etc.
FAL 2 kap. 1 §, 8 kap. 1 §

Förköpsinformation
Förköpsinformationen utgör en slags sammanfattning av det viktigaste i villkoren i försäkringsavtalet. Syftet med informationen är att kunden ska kunna bedöma om han eller hon behöver en försäkring, vilken försäkring som i så fall blir aktuell, vad försäkringen kostar och vilka risker den omfattar. Det viktigaste i villkoren ska återges i informationen och begränsningar av försäkringsskyddet måste tydligt framgå, t.ex. om försäkringen bara gäller i Norden eller att viss egendom måste förvaras i låst utrymme för att full ersättning ska utgå. Om försäkringen innehåller en s.k. kontantklausul och börjar gälla först när premien är betald ska detta också anges i informationen.

Kunden kan avstå från att få informationen, exempelvis om kunden redan väl känner till försäkringen eller om omständigheterna utgör hinder för information, t.ex. när någon per telefon begär en trafikförsäkring som genast skall gälla. Försäkringsgivaren måste dock alltid erbjuda informationen! FAL 2 kap. 2, 3 §§

Efterköpsinformation
Snarast efter att avtal ingåtts med kunden ska försäkringsgivaren skicka en skriftlig bekräftelse på avtalet till kunden, även e-post går bra. Kunden måste också få information om försäkringsvillkorens innehåll. Vissa villkor måste markeras extra och särskilt framhållas av försäkringsgivaren. Det gäller för villkor som innehåller oväntade och väsentliga begränsningar i försäkringsskyddet, kontantklausuler, skyldigheter för försäkringstagaren att anmäla förändring av risken samt vad som händer om detta inte görs och viktiga säkerhetsföreskrifter som försäkringstagaren måste följa för att försäkringen ska gälla ska påpekas. 

Övrig information
Försäkringsgivaren måste även löpande informera om villkorsändringar som berör kunden, t.ex. en höjning av premien eller en skärpning av säkerhetsföreskrifterna.  Om kunden i samband med skadereglering inte fått den begärda ersättningen utbetald så måste försäkringsgivaren upplysa kunden om vilka möjligheter som finns att få en tvist om ersättningen prövad. Om det finns risk för att ersättningen går förlorad på grund av preskription så måste försäkringsgivaren informera kunden om det. FAL 2 kap. 4- 7 §§

Underlåtenhet att lämna information
Om försäkringsgivaren underlåtit att lämna efterköpsinformation om ett sådant villkor som information måste lämnas om, t.ex. begränsningar i försäkringsskyddet, så gäller inte det villkoret mellan kunden och bolaget och kan därmed inte åberopas av bolaget. Det är en sträng reglering för försäkringsgivaren eftersom bristerna hos efterköpsinformationen inte går att reparera och dessutom har ju försäkringstagarens bristande vetskap inte påverkat avtalets ingående.

Försäkringsgivaren kan också drabbas av sanktion enligt marknadsföringslagen för bristfällig för-och efterköpsinformation och då åläggas att lämna informationen. FAL 2 kap. 8-9 §§
 

Avstämning - Måste en försäkringsgivare alltid lämna förköpsinformation till kunden?

  • Nej, bara om kunden begär det
  • Ja, försäkringsgivaren måste alltid erbjuda informationen, men kunden kan välja att avstå från att få informationen

Försäkringstagarens plikter

I tidigare avsnitt har vi behandlat försäkringsgivarens plikter, men till skillnad från vad kanske de flesta känner till så har även försäkringstagaren skyldigheter att uppfylla för att försäkringsskyddet ska gälla. Dels har försäkringstagaren en upplysningsplikt, dels en skyldighet att följa säkerhetsföreskrifter och vidta räddningsåtgärder och dessutom så måste försäkringstagaren betala försäkringspremien.

Upplysningsplikten
Den som vill teckna en försäkring är skyldig att på försäkringsgivarens begäran lämna upplysningar som kan ha betydelse för riskbedömningen av försäkringen. Försäkringstagaren är också skyldig att rätta till uppgifter om förhållanden som är av uppenbar betydelse för riskbedömningen om han inser att försäkringsgivaren tidigare fått felaktiga uppgifter eller om förhållandena har ändrats. Om försäkringstagaren underlåter att fullgöra sin upplysningsplikt kan avtalet bli ogiltigt om försäkringstagaren handlat svikligt eller i strid mot tro och heder och försäkringsgivaren behöver då inte ansvara för försäkringsfall. Det är dock vanligare att försäkringstagaren bedöms ha varit oaktsam och att försäkringsersättningen sätts ned.  FAL 4 kap. 1, 2 § §

Den som vill teckna en företagsförsäkring är också skyldig att på försäkringsgivarens begäran lämna upplysningar som kan ha betydelse för frågan om försäkring ska lämnas. Dock är upplysningsplikten mer långtgående för företagsförsäkringar och bedömningen strängare. Försäkringen kan förfalla helt eller delvis på grund av felaktiga eller otillräckliga uppgifter eller försäkringsersättningen kan sättas ned. FAL 8 kap. 8, 9 § §

Exempel
En kund har vid tecknandet av en mc- försäkring uppgett att han har ett garage som han alltid parkerar sin mc i. Några månader senare blir dock kunden av med garageplatsen. Detta måste kunden upplysa försäkringsgivaren om eftersom det kan ha betydelse för riskbedömningen.

Säkerhetsåtgärder och räddningsplikten
För både konsumenter och företag gäller att den försäkrade måste iaktta en säkerhetsföreskrift som framgår av försäkringsvillkoren. Om detta försummas kan försäkringsersättningen sättas ned vid skada. Som nämnts ovan gäller bara en säkerhetsföreskrift om försäkringstagaren har fått information om föreskriften och den särskilt markerats. För att en nedsättning ska bli aktuell krävs att det är fråga om mer än ett mindre förbiseende eller misstag som bara är tillfälligt, t.ex. att en bostad lämnats olåst en kortare stund. Men hänsyn måste också tas till hur stor risk försäkringstagarens handlande medförde.

När ett försäkringsfall (skada) håller på att inträffa eller har inträffat aktualiseras försäkringstagarens räddningsplikt. Försäkringstagaren måste självklart inte riskera sitt eget liv för att hindra att en skada inträffar, men kan t.ex. behöva ringa 112. Räddningsplikten måste inte vara särskilt föreskriven försäkringsavtalet utan den gäller ändå. Underlåtenheten av den försäkrade att iaktta räddningsplikten kan medföra nedsättning av försäkringsersättningen. Gäller även för företagsförsäkringar.
FAL 4 kap. 6, 7 § §, 8 kap 12, 13§ §

Betalning av premien
För konsumenter är huvudregeln att försäkringspremien ska betalas inom 14 dagar från den dag försäkringsbolaget skickade ett krav på premien till försäkringstagaren. Sannolikt går det bra att sända kravet med e-post, om försäkringstagaren lämnat sin e-postadress. Betalas inte premien i tid har försäkringsbolaget rätt att säga upp försäkringen, om inte dröjsmålet är av mindre betydelse. Om försäkringsgivaren väljer att säga upp försäkringen ska en uppsägning skickas till försäkringstagaren och i uppsägningen ska det påpekas att försäkringstagaren har 14 dagar på sig att betala premien annars förfaller avtalet. Om försäkringstagaren betalat premien till en bank, förmedlare eller liknande anses betalningen för premien gjord då och ett eventuellt dröjsmål hos denne inverkar inte.

Vid försäkringsavtal mellan försäkringsgivare och företag gäller att premien ska betalas i enlighet med avtal. Betalas inte premien i rätt tid har försäkringsbolaget rätt att säga upp försäkringen med tre dagars uppsägningstid. En förutsättning är dock att dröjsmålet inte är av ringa betydelse. Uppsägningen ska sedan skickas till försäkringstagaren och försäkringsavtalet anses uppsagt tre dagar senare. FAL 5 kap. 1, 5 §§, 8 kap. 17 §

Avstämning - En kund har tecknat en försäkring den 3 februari 2015. Den 1 mars skickar försäkringsgivaren ut ett krav på betalning av premien som kommer fram till kunden den 3 mars. När ska premien senast vara betald för att försäkringen ska gälla?

  • Kunden har 14 dagar på sig från det att hen fått kravet
  • Kunden har 30 dagar på sig från det att hen fått kravet
  • Kunden har 10 dagar på sig från det att hen fått kravet

Försäkringsförmedling och försäkringsförmedlingslagen

Hittills har vi behandlat vad som gäller enligt FAL angående försäkringsavtalets innehåll samt vilka skyldigheter som uppställs på försäkringstagaren och försäkringsgivaren, nu kommer vi att gå vidare till den reglering som gäller specifikt för försäkringsförmedlaren.

Försäkringsförmedling är ett komplicerat område vilket har lett till att vanliga avtals- och mellanmansrättsliga regler inte räckt till och att man därför infört speciallagstiftning. En ny lag om försäkringsförmedling trädde i kraft den 1 juli 2005 som ersatte den tidigare försäkringsmäklarlagen. Försäkringsförmedlaren kan i motsats till försäkringsmäklaren företräda både kund och försäkringsbolag, men har skyldighet att göra klart för kunden om tjänsten följer av avtal med försäkringsgivare eller grundar sig på opartisk analys.

Den nya försäkringsförmedlingslagen bygger på ett EU-direktiv om försäkringsförmedling. Direktivets syfte var att få mera enhetliga regelverk mellan medlemsländerna och att underlätta försäkringsförmedling över gränserna och därmed öppna upp för konkurrens. Ett utökat kundskydd var också ett syfte med direktivet som stadgar att försäkringsförmedling endast bör utövas av personer som dels uppfyller tydliga krav på bl.a. kunskap och kompetens, dels har en skyldighet att ge kunden nödvändig information. Idag har alla länder i EU och även de som tillhör EES infört direktivet i sin nationella lagstiftning.

Vi kommer först att gå igenom vad försäkringsförmedling är i lagens mening och hur förmedlarens roll som mellanman fungerar. Försäkringsförmedling är tillståndspliktig verksamhet och förutsättningarna för tillstånd kommer vidare att behandlas samt Finansinspektionens tillsyn över förmedlaren. Vi kommer även se närmare på de skyldigheter en förmedlare har gentemot en försäkringstagare och förmedlarens skadeståndsansvar.

Vad är försäkringsförmedling?

Försäkringsförmedling definieras enligt nedan av försäkringsförmedlingslagen (FFmL):

Med försäkringsförmedling avses yrkesmässig verksamhet som består i att

  1. lägga fram eller föreslå försäkringsavtal eller utföra annat förberedande arbete innan försäkringsavtal ingås,
  2. för någon annans räkning ingå försäkringsavtal, eller
  3. bistå vid förvaltning och fullgörande av försäkringsavtal.

Man kan säga att försäkringsförmedling i grunden handlar om åtgärder som vidtas för att bistå någon av parterna i ett försäkringsavtal, dvs. försäkringstagaren eller försäkringsgivaren.

Ett krav för att det ska vara fråga om försäkringsförmedling i lagens mening är att förmedlingen sker i en yrkesmässig verksamhet. Att bara t.ex. hänvisa någon till ett försäkringsföretag eller lämna allmän information om försäkringar till någon utgör inte försäkringsförmedling. Som försäkringsförmedling räknas inte heller förmedling av försäkringar som är ett komplement till en vara eller tjänst, exempelvis en TV eller en resa.

Försäkringsförmedling kan utövas både av en juridisk person, dvs. ett aktiebolag, ett handelsbolag, ett kommanditbolag eller en ekonomisk förening, och en fysisk person. FFmL 1 kap. 1, 2, 8 §§

Olika sorters försäkringsförmedlare
Försäkringsförmedlare delas i lagen upp i två slag; anknuten försäkringsförmedlare och försäkringsförmedlare. En anknuten försäkringsförmedlare driver sin verksamhet i samarbete med ett eller flera försäkringsföretag och förmedlar enbart deras försäkringar. Försäkringsföretaget har då också tagit på sig skadeståndsansvaret för förmedlaren. En ”oberoende” försäkringsförmedlare är inte bunden till ett visst försäkringsföretag utan arbetar fristående.

Huvudskillnaderna mellan försäkringsförmedlare och anknutna försäkringsförmedlare är främst de formella kraven rörande tillstånd och registrering etc, i övrigt gör lagen inte egentligen någon skillnad mellan försäkringsförmedlarna och båda typerna måste uppfylla samma krav på t.ex. kunskap, kompetens och information. Kunden ska informeras om förmedlaren är anknuten eller inte. FFmL 1 kap. 1, 10 § §

Exempel
Svedea är registrerad som försäkringsförmedlare vilket innebär att Svedea inte är bundet till ett försäkringsföretag och att Svedea själv ansökt om tillstånd hos Finansinspektionen.

Avstämning - Vem är att anse som en anknuten förmedlare?

  • En TV-handlare som säljer en TV där försäkring ingår
  • En ICA-affär som skickar med reklam för ett försäkringsföretag
  • En båthandlare som erbjuder ett försäkringspaket när han säljer en båt

Tillstånd, formella krav och registrering

En av skillnaderna mellan försäkringsförmedlare och anknutna försäkringsförmedlare är, som tidigare nämnts, de formella kraven. En försäkringsförmedlare måste få tillstånd av Finansinspektionen och vara registrerad hos Bolagsverket innan förmedlingsverksamheten får påbörjas. För en anknuten försäkringsförmedlare är det istället försäkringsföretaget som förmedlaren är knuten till som registrerar förmedlaren till Bolagsverket. Det är då försäkringsföretaget som ska försäkra att förmedlaren uppfyller de krav som ställs och något tillstånd från Finansinspektionen krävs inte. FFmL 2 kap. 1,4 §§

Förutsättningar för tillstånd
För att en försäkringsförmedlare som är en juridisk person ska beviljas tillstånd från Finansinspektionen krävs

  • att företaget inte är försatt i konkurs eller likvidation.
  • att företaget har en ansvarsförsäkring. Ansvarsförsäkringen behövs ifall förmedlaren skulle bli skadeståndsskyldig.
  • att ledningen och de anställda som ska förmedla försäkringar inte har begått vissa ekonomiska brott.
  • att ledningen och de anställda som ska förmedla försäkringar har lämplig kunskap och kompetens för att förmedla försäkringar. FFmL 2 kap. 6 §

Krav på anställda
De anställda som jobbar med försäkringsförmedling behöver inte ha eget tillstånd av Finansinspektionen, utan det är företaget som ska se till att de anställda har den kunskap och kompetens som krävs. Förmedlingsföretaget måste dock underrätta Finansinspektionen om vilka anställda som förmedlar försäkringar. Försäkringsförmedlingslagen uppställer också några krav på den anställde som ska arbeta med försäkringsförmedling. Kraven preciseras i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om försäkringsförmedling och kan sammanfattas till

  1. personen får inte vara under 18 år, i konkurs eller ha näringsförbud eller förvaltare,
  2. personen får inte vara dömd för vissa ekonomiska brott, ex. stöld, bedrägeri eller förskingring, och ett utdrag ur belastningsregistret ska visas upp,
  3. personen har visat skötsel i ekonomiska angelägenheter, bl.a. får den anställde inte ha en skuld hos Kronofogdemyndigheten som överstiger 100 000 kr, och
  4. personen har lämplig kunskap och kompetens

Kravet på kunskap och kompetens är olika beroende av hur omfattande förmedlingsverksamheten är, vilken typ av försäkringar som förmedlas etc. En uppdatering av de anställdas kunskap och kompetens ska ske genom utbildningar och Finansinspektionen föreskriver att de anställda ska genomföra ett kunskapstest för att deras kunskap ska kunna säkerställas och garanteras. Det är därför som du just nu gör den här utbildningen och snart också ska göra ett kunskapstest! FFmL 2 kap. 5 §

Avstämning - Kan vem som helst anställas för att arbeta som försäkringsförmedlare?

  • Ja, det vore diskriminering annars
  • Nej, personen som anställs måste först få tillstånd från Finansinspektionen
  • Nej, förmedlingsföretaget är skyldigt att kontrollera att personen är myndig, inte tidigare blivit dömd för ekonomisk brottslighet eller har en skuld på över 100 000 kr hos Kronofogden

Förmedlarens juridiska konstellation

För att kunna förstå förmedlingsverksamheten är viktigt att förstå förmedlarens roll som en s.k. mellanman.

Förhållandet mellan förmedlaren och kunden
Förhållandet mellan försäkringsförmedlaren och kunden och förmedlarens rätt att företräda kunden regleras inte i försäkringsförmedlingslagen utan företrädesrätten bygger istället på bestämmelser i avtalslagen och mellanmansrättsliga bestämmelser och principer om fullmakt. Fullmakt innebär en rätt för uppdragstagaren (förmedlaren) att företräda uppdragsgivaren (kunden). För försäkringsförmedlaren kan uppdraget innebära en rätt att företräda kunden i kontakter med försäkringsbolaget och andra avtalspartners för att ta reda på den information som krävs för att tillvarata kundens intressen. Förmedlaren har då en fullmakt att företräda kunden gentemot utomstående när uppdraget utförs.

En fullmakt kan vara muntlig eller skriftlig, vid försäkringsförmedling borde det vara nödvändigt med en skriftlig fullmakt som säger att förmedlaren med kundens tillåtelse får företräda kunden samt vad uppdraget omfattar. I försäkringsförmedlingslagen finns dock som nämnts ovan inga bestämmelser om att fullmakt ska lämnas eller att skriftlig fullmakt ska upprättas mellan förmedlaren och kunden.

I ett fullmaktsförhållande har uppdragstagaren (förmedlaren) en behörighet och en befogenhet. Det är väldigt viktigt att skilja mellan dessa två begrepp. Behörigheten anger den yttre ramen i fullmaktsförhållandet- det som förmedlaren kan göra. Behörigheten ska framgå av fullmakten. Befogenheten anger istället det inre förhållandet mellan uppdragsgivaren (kunden) och uppdragstagaren (förmedlaren)- vad förmedlaren får göra enligt instruktioner från uppdragsgivaren/kunden.

När förmedlaren ingår avtal som ligger inom behörigheten (vad förmedlaren kan göra) så blir kunden bunden av avtalet. Om förmedlaren går utanför behörigheten uppkommer inget bindande avtal för kunden. Om förmedlaren däremot handlar utanför befogenheten (vad förmedlaren får göra) kan dock kunden bli bunden av avtalet. Om förmedlaren går utanför sin behörighet och handlar mot kundens vilja och ett bindande avtal för kunden kommit till stånd, kan förmedlaren bli skadeståndsskyldig gentemot kunden. Därför är det bästa om behörigheten och befogenheten överensstämmer. 

Uppdragsavtal
Det finns inget krav i försäkringsförmedlingslagen på att förmedlingsuppdraget dokumenteras och att ett avtal ingås. I enighet med god försäkringsförmedlingssed bör dock ett uppdragsavtal upprättas om en kund och en försäkringsförmedlare bestämmer sig för att inleda ett samarbete. Det finns inget formkrav på hur uppdragsavtalet ska se ut, men några områden som kan regleras är innehållet i förmedlarens tjänst, vad kunden skall göra, vilket ansvar respektive part har m.m. Uppdragsavtalet innebär en trygghet både för kunden och förmedlaren eftersom det finns ett skriftligt avtal som visar vad man har kommit överens om.

Exempel
En kund är intresserad av att teckna en båtförsäkring och tar kontakt med en förmedlare. Kunden och förmedlaren pratar igenom vad kunden vill teckna för typ av båtförsäkring, till vilket pris etc.  Det upprättas en skriftlig fullmakt där det anges att förmedlaren har rätt att ingå försäkringsavtal för kundens räkning. Det anges dock inte i den skriftliga fullmakten att förmedlaren bara får teckna en båtförsäkring. Några dagar senare pratar förmedlaren och kunden igen. Förmedlaren har hittat en toppen försäkring. Han är mycket nöjd och förklarar att kunden har fått en båt- och bilförsäkring till det bästa priset på marknaden. Kunden är dock inte lika glad, han ville ju bara försäkra sin båt. Är kunden bunden av avtalet?

Ja, kunden är bunden av avtalet eftersom förmedlaren har handlat inom sin behörighet. Förmedlaren kan dock bli skadeståndsskyldig gentemot kunden. Här är det bra om det finns ett uppdragsavtal som anger vad det var som uppdraget omfattade. Situationen kan naturligtvis också vara den omvända att förmedlaren har handlat inom befogenheten, men att oklarheter ändå uppkommer. Det kan då vara av betydelse att förmedlaren kan visa att han utfört uppdraget i enighet med vad man kommit överens om i uppdragsavtalet.

Försäkringsförmedlarens uppdrag och skyldigheter

En försäkringsförmedlare har flera bestämmelser att förhålla sig till och iaktta i sitt arbete. Vi har tidigare behandlat vilka skyldigheter en försäkringsgivare har enligt FAL, nu ska vi gå igenom vilka skyldigheter som uppställs på en försäkringsförmedlare enligt försäkringsförmedlingslagen och som också måste följas. Förmedlaren måste enligt försäkringsförmedlingslagen iaktta god försäkringsförmedlingssed och en informations- och dokumentationsskyldighet.

God försäkringsförmedlingssed
Precis som t.ex. en fastighetsmäklare måste också en försäkringsförmedlare handla i enlighet med god sed. För försäkringsförmedlarens del är det god försäkringsförmedlingssed som gäller. Det är mycket viktigt att förmedlaren iakttar god försäkringsförmedlingssed eftersom ett handlade i strid med god sed kan innebära sanktioner från Finansinspektionen och att förmedlaren blir skadeståndsskyldig gentemot kunden.

Vad innebär då god försäkringsförmedlingssed? God sed är ett begrepp som förändras över tiden och innebörden är beroende av utvecklingen i branschen, branschorganens riktlinjer och rekommendationer till sina medlemmar, överenskommelser mellan branschorgan och berörda myndigheter. Även allmänna råd från berörda myndigheter samt avgöranden hos Finansinspektionen och domstolar påverkar den goda sedens innebörd. Finansinspektionens gamla allmänna råd angående god försäkringsmäklarsed fungerar fortfarande också som riktlinjer. I begreppet ligger en omsorgsplikt, en skyldighet att anpassa rådgivningen till kunden och en direkt avrådningsplikt i konsumentförhållanden.

Omsorgsplikt
Förmedlaren ska ta tillvara kundens intressen, sätta kundens intressen före sina egna samt uppträda lojalt mot kunden. Förmedlaren bör upplysa konsumenten om de förutsättningar som föreligger vid rådgivningstillfället, t.ex. i fråga om förmedlarens möjligheter att förmedla olika produkter. Med kunskap om sådana förhållanden kan konsumenten på ett bättre sätt bedöma de råd som lämnas. I omsorgsplikten ligger också att förmedlaren ställer all sin kunskap till konsumentens förfogande och inte lämnar råd mot bättre vetande.

Anpassning av rådgivningen
Rådgivningen ska anpassas efter kundens önskemål och behov och rekommenderade lösningar ska vara lämpliga för kunden. Det innebär t.ex. att förmedlaren inte nödvändigtvis ska rekommendera kunden att ta den ”bästa” försäkringen utan istället försöka hitta den ”lämpligaste” lösningen för kunden. Vidare ska de råd som lämnas vara anpassade till den enskilde kundens behov, önskemål och förutsättningar. För att kunna åstadkomma en sådan anpassning måste förmedlaren kartlägga konsumentens förkunskaper, ekonomiska och andra förhållanden (t.ex. familjeförhållanden), önskemål och syfte med placeringen samt riskbenägenhet.

Avrådningsplikt
Försäkringsförmedlaren har i förhållande till en kund som är konsument en skyldighet att utreda om kunden har behov av en sådan försäkring som han eller hon önskar i förhållande till personens behov, ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter. Om så inte är fallet ska förmedlaren avråda kunden från att teckna försäkringen.

Opartisk analys
Om försäkringsförmedlaren har informerat kunden om att han eller hon lämnar rådgivning på grundval av en opartisk analys, är försäkringsförmedlaren skyldig att lämna rådgivning efter  analys av ett tillräckligt stort antal försäkringsavtal på marknaden. Vad som är ett tillräckligt stort antal får avgöras efter omständigheterna i det enskilda fallet.

FFmL 5 kap. 4§, Svenska försäkringsförmedlares förenings (Sfm) rekommendationer för god försäkringsförmedlingssed

Avstämning - En kund hör av sig och vill teckna en försäkring för sin lilla motorbåt som han använder ett par gånger om året i sommarstugan på Västkusten för några fisketurer. Vad gör du?

  • Du råder kunden att teckna den bästa båtförsäkringen som även gäller för skador som sker utanför Sverige.
  • Du anpassar rådgivningen till kunden och försöker hitta det lämpligaste alternativet för kunden.
  • Du frågar kunden vilken försäkringen hen vill ha och hjälper till att teckna den försäkringen.

Informationsskyldighet

Precis som i FAL uppställs en informationsskyldighet i försäkringsförmedlingslagen, men medan informationen enligt FAL ska upplysa om villkoren för försäkringsavtalet så ska informationen enligt försäkringsförmedlingslagen främst innehålla information om själva förmedlingsarbetet, dvs.  information om försäkringsförmedlaren, klagomålsmöjligheter etc. Det är mycket viktigt att kunna skilja på dessa begrepp eftersom både för- och efterköpsinformation och information enligt försäkringsförmedlingslagen måste lämnas!

Informationen enligt försäkringsförmedlingslagen ska lämnas i samband med de inledande kontakterna med kunden och får inte lämnas så sent att kunden inte får rimlig tid att ta del av den. Informationen ska lämnas till kunden i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för kunden. Informationen ska vara klar och begriplig och på svenska. Informationen kan också lämnas muntligt om kunden begär det, omedelbart försäkringsskydd är nödvändigt eller om försäkring förmedlas per telefon. Så fort försäkringsavtal ingåtts ska dock skriftlig information lämnas.

Vad informationen till kunden ska innehålla finns föreskrivet i försäkringsförmedlingslagen och förtydligas i Finansinspektionens föreskrifter. Informationen ska innehålla uppgifter om

  • försäkringsförmedlarens namn och adress. Kunden bör i vart fall få uppgift om försäkringsförmedlarens personnummer eller organisationsnummer, postadress, besöksadress, e-postadress och telefonnummer.
  • det register som försäkringsförmedlaren är upptagen i och hur registreringen kan kontrolleras
  • den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsförmedlaren, dvs Finansinspektionen
  • om det finns ägarförhållanden mellan förmedlaren och ett försäkringsföretag. Kunden ska få information om sådant ägande som kan medföra att försäkringsförmedlaren intar en beroendeställning i förhållande till en försäkringsgivare.
  • priset för försäkringsförmedlingen eller grunderna för hur priset har bestämts och om provision eller annan ersättning kan påräknas bli betald av annan än kunden.
  • ansvarsförsäkringen, för en ej anknuten försäkringsmäklare är ansvarsförsäkringen obligatorisk och ett krav för att förmedlaren ska få tillstånd från Finansinspektionen.
  • de möjligheter som finns att framställa klagomål mot försäkringsförmedlaren. Försäkringsförmedlaren ska informera kunden om förfarandet för förmedlarens klagomålshantering och vem som är klagomålsansvarig, och
  • de möjligheter som finns för att få en tvist med försäkringsförmedlaren prövad utanför domstol.

En anknuten försäkringsförmedlare ska informera om vilket eller vilka försäkringsbolag man är anknuten till och ska istället för att informera om ansvarsförsäkringen informera kunden om att försäkringsföretaget tagit på sig skadeståndsansvaret för denne.

Innan försäkringsavtalet ingås måste också försäkringsförmedlaren informera kunden om sin roll och om förmedlaren är anknuten och förmedlingen sker genom ett eller flera försäkringsföretag eller om förmedlaren är obunden och ger rådgivning utifrån en opartisk analys.

Det finns också en skyldighet för försäkringsförmedlaren att vidarebefordra sådan information om försäkringsavtalet som ett försäkringsföretag ska lämna till försäkringstagaren, alltså informationen som ska lämnas enligt FAL. FFmL 6 kap. 1, 2, 5 § §

Påföljder vid utebliven eller bristfällig information
Om försäkringsförmedlaren inte lämnar den information som krävs till kunden och informationen är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt kan förmedlaren bli skyldig att betala vite. Talan om åläggande av vite väcks i Marknadsdomstolen och kan väckas av bl. a. Konsumentombudsmannen, en näringsidkare som berörs av marknadsföringen och av en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller anställda.

Förmedlaren kan dessutom riskera en skadeståndsskyldighet om utebliven eller bristfällig information från förmedlaren varit orsak till en ren förmögenhetsskada hos kunden. Skadeståndsansvaret behandlas utförligare längre fram i utbildningen. FFmL 5 kap. 7 §, 6 kap. 8 §

Dokumentationsskyldighet
Försäkringsförmedlaren har också en skyldighet att dokumentera vad som förekommit vid förmedlingstillfället. Dokumentationen ska lämnas till kunden vid förmedlingstillfället eller snarast möjligt därefter i en läsbar och varaktig form. Normalt ska informationen lämnas på svenska samt vara klar och begriplig.


Dokumentationen ska enligt Finansinspektions föreskrifter innehålla

  • Uppgifter om försäkringsförmedlaren. Det är samma information som enligt informationsskyldigheten som ska lämnas, se ovan.
  • Uppgifter om kunden. Om kunden är en fysisk person ska kundens för- och efternamn anges eller om kunden är en juridisk person ska uppgift om kundens firma samt för- och efternamnet på den som företräder kunden.
  • Uppgifter om försäkringsförmedlingen. Dokumentationen ska innehålla uppgift om
    • Tidpunkten för förmedlingen
    • Varje råd som lämnats till kunden samt skälen för varje råd
    • Om kunden har avråtts från att vidta en åtgärd och skälen för det.

Dokumentationen ska även arkiveras hos förmedlaren och sparas under en så lång tid som kunden kan kräva skadestånd av förmedlaren, dvs. som längst i 10 år efter förmedlingstillfället. FFmL 6 kap. 6 §

Exempel
En kund ringer upp en förmedlare och vill teckna båtförsäkringspaketet L. Efter att kunden berättat om vilket försäkringsbehov han har råder försäkringsförmedlaren kunden att teckna XL- paketet för båten. Kunden är dock tveksam och väljer istället att teckna L-paketet. Ett par månader senare ringer kunden tillbaka, en skada har inträffat som L-paketet inte täcker. Kunden är upprörd och undrar varför förmedlaren inte sa åt honom att teckna XL- paketet. I den här situationen är det viktigt att förmedlaren har dokumenterat samtalet med kunden och noterat att han rådde kunden att teckna en mer omfattande försäkring. Dokumentationen fungerar då som ett slags bevis för att förmedlaren utfört sitt arbete korrekt och att kunden avvek från rådet. Förmedlaren riskerar annars bli skadeståndsskyldig gentemot kunden. 

Klagomålshantering
Försäkringsförmedlaren ska se till att kunder och andra som är berörda av försäkringsförmedlingen på ett lämpligt sätt kan anmäla klagomål mot förmedlaren. Med klagomål avses att en kund eller någon annan som är direkt berörd av försäkringsförmedlingen till en försäkringsförmedlare framför konkret missnöje mot dennes agerande i ett enskilt fall. Försäkringsförmedlaren ska ha en policy för klagomålshantering som ska innehålla information om hur klaganden ska bemötas. Det ska även finnas en instruktion för hur hantering av klagomål ska gå till samt hur beslutsordningen ska vara. För att klagomålshanteringen ska vara effektiv ska försäkringsförmedlaren utse en klagomålsansvarig som ska ta emot klagomål från missnöjda kunder. Klagomålen ska besvaras snarast möjligt. Om klagomålet avvisas ska försäkringsförmedlaren informera klagande om möjligheten att få en tvist med förmedlaren prövad av Allmänna reklamationsnämnden eller av allmän domstol. FFmL 5 kap. 6 §, FFFS 2005:11 8 kap.

Exempel
Klagomålshantering hos Svedea? Hos Svedea är Christina Almtun klagomålsansvarig.

Avstämning - Vilken information är försäkringsförmedlaren skyldig att lämna till försäkringstagaren enligt FAL och FFmL?

  • Förmedlaren måste bara lämna information om kunden begär det
  • För- och efterköpsinformation som erhållits från försäkringsgivaren och information om förmedlingsarbetet
  • Information om förmedlingsarbetet

Finansinspektionens tillsyn, ingripande och sanktioner

Finansinspektionen är tillsynsmyndighet för all registreringspliktig förmedlingsverksamhet och ska se till att försäkringsförmedlarna följer försäkringsförmedlingslagen, försäkringsförmedlingsförordningen och Finansinspektionens föreskrifter om försäkringsförmedling. Om en försäkringsförmedlare har åsidosatt sina skyldigheter ska Finansinspektionen ingripa. Ingripande sker genom att Finansinspektionen meddelar sanktion, valet av sanktion avgörs i första hand av hur allvarlig överträdelsen är.

De sanktioner Finansinspektionen kan använda är

  • föreläggande att vidta viss angiven åtgärd inom viss tid.
  • meddela förbud att verkställa ett visst beslut.
  • anmärkning när försäkringsförmedlaren gjort en mindre överträdelse.
  • meddela varning. Varning kan tillgripas när förutsättningar för återkallelse i och för sig finns, men varning i det enskilda fallet framstår som en tillräcklig åtgärd.
  • återkalla tillståndet eller registrering. Återkallande är den hårdaste sanktionen som används vid allvarliga överträdelser, exempelvis om förmedlaren brutit mot god försäkringsförmedlingssed.

Dubbla sanktioner ska inte användas utan Finansinspektionen ska använda den sanktionen är lämpligast. Om t.ex. förmedlaren underlåtit att göra något är föreläggande den lämpligaste sanktionen för att rätta till något. En anmärkning eller varning kan dock kombineras med en straffavgift på lägst 5000 kronor och högst 50 miljoner kronor. Finansinspektionen behöver inte ingripa och meddela någon sanktion om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller om försäkringsförmedlaren vidtar rättelse eller om annan myndighet redan vidtagit åtgärder mot förmedlaren. FFmL 8 kap. 1, 12, 13 § §

Finansinspektionen ska återkalla en försäkringsförmedlares tillstånd även i andra fall, t ex. om förmedlingsverksamheten inte påbörjats inom ett år efter att tillståndet beviljades, förmedlaren har förklarat sig avstå ifrån tillståndet eller inte längre uppfyller förutsättningarna för tillstånd. FFmL 8 kap. 2 §

Finansinspektionen kan också ta ut en förseningsavgift på högst 100 000 kronor om förmedlaren inte lämnat in begärda upplysningar i tid till Finansinspektionen. FFmL 8 kap. 14 §

Avstämning - När kan Finansinspektionen välja att meddela varning?

  • När Finansinspektionen vill att förmedlaren ska vidta en viss åtgärd
  • När förmedlaren gjort en mindre överträdelse
  • När förmedlaren gjort en så pass allvarlig överträdelse att förutsättningarna för återkallande i och för sig föreligger

Skadestånd

Försäkringsförmedlaren bär ett s.k. rådgivningsansvar och kan bli skadeståndsskyldig gentemot kunden om han eller hon bryter mot god försäkringsförmedlingssed. Det är därför som ansvarförsäkring är ett obligatoriskt krav för att en förmedlare ska få tillstånd från Finansinspektionen. Rådgivningssansvaret gäller bara ren förmögenhetsskada, dvs. en kostnad eller en ekonomisk förlust som uppkommit utan att någon drabbats av en person- eller sakskada. Exempel kan vara att förmedlaren inte följt kundens instruktioner och önskemål vilket lett till extra kostnader för kunden, förmedlaren kan ha lämnat felaktiga eller bristfälliga uppgifter i sin rådgivning eller ordnat en felaktig försäkring som sedan inte täckt en inträffad skada.

Försäkringsförmedlaren har ett culpaansvar gentemot kunden. Med culpaansvar menas att man bär ett ansvar för skada som man orsakat på grund av oaktsamhet/vårdslöshet.

För att skadeståndsskyldighet ska föreligga krävs att tre rekvisit är uppfyllda:

  1. En ren förmögenhetsskada
  2. En uppsåtlig eller vårdslös handling, kan även vara underlåtenhet att handla när man borde gjort det
  3. Ett direkt orsakssamband mellan handlingen eller underlåtenheten och skadans uppkomst, s.k. adekvat kausalitet.

Vid bedömningen om förmedlaren agerat vårdslöst används den goda försäkringsförmedlingsseden som utgångspunkt. Om förmedlaren har avvikit från god sed på ett för kunden negativt sätt kan förmedlaren anses ha agerat vårdslöst. Det är alltså ett relativt lågt krav som gäller för att förmedlaren ska anses vårdslös. FFmL 5 kap. 7 §

Exempel
Ett verkligt fall som kan illustrera förmedlarens skadeståndsskyldighet är ”Södertälje- fallet” (NJA 1992 s. 782). Efter att Södertälje stadshotell brunnit ned visade det sig att hotellet varit oförsäkrat pga. att försäkringspremien ännu inte varit försäkringsgivaren tillhanda. Kunden hade anlitat en försäkringsmäklare vid ett byte av försäkring och mäklarens uppdrag var att se till att kunden hade samma försäkringsskydd som tidigare. Högsta domstolen ansåg att mäklaren genom att underlåta att informera kunden om premievillkoret hade brutit mot god försäkringsmäklarsed. Mäklaren blev därför skadeståndsskyldig gentemot kunden. 

Etik och moral

Försäkringsförmedlaren bistår både privatpersoner och företag med att välja rätt försäkringar, beslut som kan vara och är av mycket stor betydelse, det är därför av viktigt att förmedlaren handlar på ett etiskt och moraliskt godtagbart sätt. Förmedlarnas agerande är också viktigt för att värna om förtroendet för branschen.

Med etik avses läran om moral och behandlar frågor om vad som är det rätta att göra eller hur man ska bete sig i en viss situation. Etik utgör en slags oskrivna regler för uppträdande och förhållningssätt, dvs. hur man moraliskt riktigt ska agera. Begreppet är inte statiskt, utan förändras med tiden och anpassas till samhällsutvecklingen.

Det finns ingen lagbestämmelse som reglerar etik och moral eller vad som är rätt och riktigt handlade i förmedlingsverksamheten, Svenska försäkringsförmedlare har dock gett ut yrkesetiska riktlinjer för försäkringsförmedlare. I riktlinjerna anges att försäkringsförmedlare ska vara noggrann och professionell i sitt yrkesutövande och bl.a. iaktta god försäkringsförmedlingssed, ha rätt yrkeskompetens, sätta kundens intressen i första hand, inte sprida information om försäkringsavtalet eller kunden till allmänheten. Försäkringsförmedlaren ska självklart också följa de krav som försäkringsförmedlingslagen uppställer gällande t.ex. informations- och dokumentationsskyldigheten och ansvarsförsäkringen. Försäkringsförmedlaren får givetvis inte heller ägna sig någon kriminell verksamhet så som penningtvätt eller mutor. Förmedlaren bör göra en bedömning av det etiskt korrekta i varje enskilt fall.
 

Sammanfattning

Nu är hela utbildningen genomförd och som säkert noterats har en försäkringsförmedlare ett stort antal bestämmelser att följa i sitt dagliga arbete. Bestämmelser som kan aktualiseras finns i flera lagar, de två viktigaste lagarna är FAL och försäkringsförmedlingslagen. Lagstiftningen har ett starkt konsumentskyddssyfte genom att innehålla tvingande bestämmelser till konsumentens fördel och ställa höga krav på informationen till kunden. Nu följer en kort genomgång av de olika områden och frågor som behandlats i utbildningen.

Allmänna grundförutsättningar för att någon ska kunna teckna en försäkring kan sammanfattas till att personen måste ha rättshandlingsförmåga samt ett försäkringsbart och legalt intresse. Enligt teckningsplikten i FAL kan en försäkringsgivare inte neka en konsument att teckna en sådan försäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmänheten. I FAL stadgas också att försäkringstiden inte får vara längre än ett år.

Eftersom försäkringar utgör en viktig del i vårt samhälle så är försäkringsförmedling tillståndspliktig verksamhet. För att få tillstånd från Finansinspektionen måste flera krav var uppfyllda, bl.a. måste förmedlaren ha en ansvarsförsäkring och de anställda rätt kompetens och kunskap. Det är bara ”oberoende” förmedlare som måste ha tillstånd från FI. För anknutna förmedlare ansvarar istället det försäkringsföretag som förmedlaren är knuten till och något eget tillstånd från FI behövs inte.

Förmedlaren har en stor informationsplikt gentemot kunden. Information ska lämnas både enligt FAL och försäkringsförmedlingslagen, vilket är viktigt att komma ihåg. För- och efterköpsinformationen enligt FAL ska innehålla information om avtalsvillkoren, t.ex. vilka risker försäkringen omfattar, viktiga begränsningar i försäkringsskyddet och säkerhetsåtgärder som försäkringstagaren är skyldig att vidta. Informationen som ska lämnas enligt försäkringsförmedlingslagen ska istället innehålla uppgifter som främst rör själva försäljningsarbetet och förmedlaren, t.ex. om ansvarsförsäkringen och prissättningen. I försäkringsförmedlingslagen finns också en dokumentationsskyldighet som innebär att förmedlaren är skyldig att dokumentera vad som förekommit vid förmedlingstillfället, vilket är viktigt för det fall det skulle uppkomma oklarheter om vad man kommit överens om.

Förmedlaren måste även handla och utföra sitt arbete i enlighet med god försäkringsförmedlingssed, vilket bl.a. innebär att förmedlaren ska anpassa rådgivningen till kunden, förmedlaren har också en avrådningsplikt gentemot kunden och ska visa kunden tillbörlig omsorg. Förmedlaren måste också handla etiskt och moraliskt korrekt vid utförandet av sitt arbete.

Om förmedlaren inte följer de skyldigheter som lagen uppställer så kan Finansinspektion ingripa med sanktioner mot förmedlaren. Den allvarligaste sanktionen är återkallande av tillstånd. Förmedlaren kan också bli skadeståndsskyldig gentemot kunden om förmedlaren inte iakttar god försäkringsförmedlingssed och t.ex. inte upplyser kunden om viktiga villkor.

Försäkringstagaren har också några skyldigheter att uppfylla för att försäkringsskyddet ska gälla. Försäkringstagaren har en upplysningsplikt, en skyldighet att vidta säkerhetsåtgärder och en räddningsplikt. Försäkringstagaren måste också se till att betala försäkringspremien inom 14 dagar för att försäkringen ska gälla.